fredag 5 mars 2010

Surdegen

Några av mina vänner tycker att det är lite äckligt. De skämtar om att den kommer att rymma en vacker dag, och de svär på att de sett den röra på sig när jag vänder ryggen till. Att dess lömska avsikt är att bit för bit kravla sig iväg inåt kylskåpets mörkaste vrå, där den kommer att barrikadera sig med sina vänner saltgurkan, mögelsylten och förra månadens filmjölk och starta en egen upprorisk civilisation.

Det som finns i kylskåpet ska ätas, inte matas, resonerar de. Den enda process de erkänner bland kylvaror är sönderfall och förruttnelse, med soppåsen som obeveklig slutpunkt. Tiden är fienden, vi går mot döden vart vi går, det enda vi kan göra är att dröja på stegen en smula, något annat hopp finns inte.

Men jag och min vän i den lilla bruna keramikburken med korklock (Apotekets Senap, Gammaldags), vi vet bättre. Med jämna mellanrum tar jag fram den, lånar av dess hemliga, egensinniga jäsbubblighet, alltid samma och varje gång annorlunda, jag värmer, vårdar, matar, och återlämnar till kylskåpsdvalan. Jag och min surdeg håller varandra vid liv, vi lever i symbios. Ömsesidigt utnyttjande till gagn för båda parter. Må de tvångsneurotiskt kylskåpsstädande bäst-före-fetischisterna ha det så roligt med sina pipande skogaholmslimpor.

Utmaning: Skriv om kultur

6 kommentarer:

http://tittelina.blogspot.com sa...

Haha,ja det var en rolig kultur! Håller med dig, det är en finfin kultur som ska bevaras, surdegskulturen. Kul skrivet!

marmoria sa...

Gillar: "Med jämna mellanrum..."

Y sa...

Hahaha! Stormgillar :) Beundrar att du fixar både roliga texter som denna och de med enormt djup i :) Kram!

Anitha Östlund Meijer sa...

Det här var en mycket rolig vinkling av temat. Vi fick en sådan där surdeg och mannen i huset vårdade den ömt för att sedan göra bröd...som ingen av oss andra ville ha. Som du förstår åkte resten i sopkorgen och den gamla vanliga limpan ställdes fram igen.

marie ettanbo sa...

Ja, hurra! Fram för surdeg! Bra text som jag gillade, om rubriken varit en annan hade det tagit ett tag innan jag förstod att det handlade om en deg...

Anonym sa...

Tänka sig att det finns de som vårdar surdegar lika professionellt som jag :-)

(och att det finns folk som kan tjuvkika rakt in i mitt liv...)