Det är viktigt att avsluta, säger han. Att du gör ett val, att vi kan prata om det. Att du inte bara försvinner. Igen.
Han har förstås rätt. Hur kan man ha annat i så mjuka och följsamma byxor?
Den djupa rösten vacklar inte. Han är där han hör hemma, i de avslutade meningarnas värld. De rimliga slutsatsernas, de underbyggda beslutens, de ansvarsfulla handlingarnas, de besvarade frågornas. I bekväma skor och för årstiden förnuftiga kläder, med termos, filofax, semesterplaner och idel uppriktiga avsikter.
Ja, säger jag, strax innan tystnaden tar initiativet.
Det är ju det, du har rätt. Jag hör av mig.
ett avbrott
tisdag 31 januari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)