Timmar, dagar. Händelser.
Enstaka ord i min berättelse.
De flyger i flock, inte i sträck.
Jag läser dolda mönster och meningar
Som en gumma spår i teblad.
Absurda nonsensrader,
sofistikerad dramaturgi,
nånting däremellan,
samt båda på en gång.
Är för liten, för nära. Ser bara kaos.
Är själv ett ensamt ord
som skrivs just nu.

Skrivpuff: Undanskymd

Existentiell bakläxa:
Sanningen är en rätt kärv och spretig liten växt
som bara kan leva i öknen.
Snårig, enslig, sträv.

Fortfarande.

Sanningen är också källsprånget,
där det kalla klara vattnet väller fram,
där du svalkar dig ur glömskan,
dricker dina ögon klara.

Sedan.

En övervuxen dörr i muren
på glänt, skimmer över regnvåt asfalt
går nästan förbi
Går in: ett tomt ljust rum
Där är jag
när min röst är så lugn
så lågmäld
att jag hör mig själv

Skrivpuff: högljudd

Alla snuvade hjärtans dag

I snuvans tid. I februari.
Närmare bestämt, den fjortonde. Alla hjärtans dag.
Alla. Inte bara de sammanhängande.
Även frikopplade hjärtan göre sig besvär.
Hjärtan i parti och minut, alla ska med.

Också det avskilda hjärtat
Det fladdrande, pickande, skygga
Den trånga bröstkorgens burfågel
med vingarna ännu raspande mot revben
med strupen ännu stum
Hon svingar som en svala,
en vacker dag, en annan dag
en annan senvinter i sönderfall
I snuvans alldagliga högtid.

Skrivpuff: Snuvig

Redan

Vaknar, tyst tom morgon
alldeles oanvänd
Tankar står och trängs i skränig skock
redan råmande i gryningsdimman
Blanka mörka ögon: se oss, hör oss, mata oss
Som vi har längtat hela långa natten..

De får vänta bräkande vid grinden
Tillsammans med den olästa eposten,
med gammal disk
och påstridiga villkorssatser
upp till sina knotiga, trampande knän

Ser ut i det ljusnande grå
väntande på inget alls
bara en liten stund till

Skrivpuff: Redan