I snuvans tid. I februari.
Närmare bestämt, den fjortonde. Alla hjärtans dag.
Alla. Inte bara de sammanhängande.
Även frikopplade hjärtan göre sig besvär.
Hjärtan i parti och minut, alla ska med.
Också det avskilda hjärtat
Det fladdrande, pickande, skygga
Den trånga bröstkorgens burfågel
med vingarna ännu raspande mot revben
med strupen ännu stum
Hon svingar som en svala,
en vacker dag, en annan dag
en annan senvinter i sönderfall
I snuvans alldagliga högtid.
Skrivpuff: Snuvig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bra text, gillar tvetydigheten i den. Dels är den uppmuntrande, dels är det snuvan som talar. Fyndigt.
Åh så fint - kreativt i ord och känslor :)
Bravo!
Vackert Anna!
Jag är glad att du skriver igen.
Skicka en kommentar