Andras veckor andas in på två, ut på fem. För henne är dagarna lika, de trampar demokratiskt varandra på hälarna i obrutet lämmeltåg. Med tiden har det blivit naturligt och hemvant, veckopulsen har sjunkit undan i bakgrunden och lämnat rum för andra ljud. Men fredagsriten står orörd kvar, skenbart meningslös som en narnisk dörr i en vidsträckt ödslighet, före skapelsen.
Det är middagen hon omsorgsfullt lagar, utan särskilt många andra tankar än de som har med råvaror och kryddning att göra. Såhär års är det också lyktan hon tänder i köksfönstret. Just denhär ismörka vintern är det dessutom fårskinnstofflorna, långkoftan och den nu urblekta sjalen av finspunnet ylle och lin. Det kan vara något på tv hon har fått lust att se, men hon driver inte skeppsbruten på kabelhavet, fastklamrad vid fjärrkontrollens spillra av ordning, det är för andra kvällar.
Så öppnar hon dörren och går in, lämnar skorna vid tröskeln.
Utmaning: Skriv om fredagsmys
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nära nog perfekt text
Vackert och lite gåtfullt.
vemodigt, vackert, finstämt.
tack för din kommentar!
Oj, njöt verkligen av denna text.
Personligen lyckades ingen fungerande association dyka upp i mitt huvud till "Andras veckor andas in på två, ut på fem." men tokälskade i övrigt första stycken och stornjöt i den andra.
Allvarligt och seriöst nästan översjuk förmåga du har att skriva helt, ja jag vet inte vad... :-)
Svar: det blev inte så bra, det där med skiffret. Det återknöt till att den andra personens hud var kall och hård. Ibland har man (jag) för bråttom.
Ja, detta var nog perfekt. "Andras veckor andas in på två, ut på fem. För henne är dagarna lika..." Helt underbart!!! Och "narnisk dörr". Vackert! :)
Skicka en kommentar