tisdag 30 mars 2010

Ditt ansikte förråder inte att du bär på en skatt.
Men sättet du går. Lättheten.
Att köpslåendets tid är över.

Förut trådsliten av förvärv och förlust,
rörelserna dova och svultna.
Nu är du på vandring.
Du har lagt av dig, du bär fram.
Vägen ger sig själv.

Till kvällen vilar du fötterna en stund.
Det du bär är ett bröd.
Du äter litet, det bär dig vidare
växer, förnyas, skyddat från ögon och ord.

Du tar det utmätta. Stegen, brödet mäter ut.
Överflöd eller knapphet; det som ges.

Så att du kan vara där i gryningen
när vägen vaknar.

Utmaning: Skriv om måttfullhet

8 kommentarer:

http://tittelina.blogspot.com sa...

Oh va kul med någon mer som skriver något idag. Verkar som många firar påsk redan ;-).

Mystisk och intressant poetisk text. Fantastiskt fina formuleringar, en läsupplevelse. På väg någonstans. Var?

marie ettanbo sa...

Vacker och poetiskt gåtfull text som tål läsas flera gånger. Kan inte påstå att jag förstår, men tycker om den ändå.

http://tittelina.blogspot.com sa...

Glad Påsk!

Unknown sa...

Oooh jag gillar det här suggestiva, sublima. Speciellt "Att köpslåendets tid är över." snyggt, snyggt, snyggt

Monkan sa...

Håller med; mycket spännande, suggestiv text. Märks att du brukar skriva. Tack för din kommentar hos mig!

marmoria sa...

Mästerligt. Joo.

garaget sa...

Fint!

Tack för din kommentar. Ditt bloggnamn vittnar om att du nog är en kvällsmänniska

Y sa...

Ja, gudars vad vackert Anna!!! För mig var det oerhört vackra starka ord. Som så ofta :)