Så länge du bara vill är det ännu oavgjort, men en dag vill du faktiskt inte längre.
Allt fler ryggar framför dig i vägdammet, soldammet. Det är svikt och driv i deras steg, dina håller ännu takten, men dämpat, en insmygande tveksamhet. Parabelns vändpunkt: rörelseengergin har ännu inte övermannats av gravitationen, men har börjat ana vartåt det barkar.
Taktfasta steg i gruset också bakom, närmare. Både dragen och knuffad, någotdera funkar nästan jämt. Fast kanske inte längre, åtminstone inte just nu, idag. Ryggarnas och rytmens grepp slinter, du glider ur händerna på dig.
Men du strävar på, ännu utan anmärkning. En benens bekännelse, medan andningen liksom förstulet börjat tänka på annat. Rörelsen i gräset vid vägkanten, kvick i det solskarpa, den högvälvda blå himlen, lärkans besinningslösa kvillrande.
Utmaning: Skriv om att bli förbisprungen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Å, fantastiskt. Hela sista stycket, bra så jag vill sjunga.
Jaa, så bra. Får mig att längta. Efter flytet ;)
Det går att beskriva löparen på många sätt! Vi är ju flera idag! Tycker om din!
Gillar:"Ryggarnas och rytmens grepp slinter, du glider ur händerna på dig."
tack för din kommentar på min text, kul att se samma teman för att se hur vi väljer olika/liknande associationer med olika spännande bilder :-)
Tycker särskilt om "så länge du bara vill är det ännu oavgjort" och "medan andningen liksom förstulet börjat tänka på annat"
Jag känner schwungen klart och tydligt. Gillar dina ord.
Gillar! Gillar. Gillar särskilt "benens bekännelse". Så bra.
Det var säkert löpare du beskrev, fast jag tolkade det som en livsvandring där man inte vill vara med i karriärsloppet längre utan vill njuta? Bra text!
Andra meningen i sista stycken är helt fantastisk. Bra skrivet!
Skicka en kommentar