Efter ett par månader med sin nya operatör har hon nu tagit sig samman, hittat detdär papperet (wow! papper!) med inlogg till Mina Sidor, hon har trasslat runt bland Vanliga Frågor, lösenord och pdf:er, och faktiskt lyckats hitta fram till sin egen mobilräkning. Pengar som diskret tassat iväg från hennes konto per autogiro, tyst och hänsynsfullt, utan att så mycket som gnissla i dörren. Abonnemanget för dig som vill ringa gratis (asterisk). Har nu alltså kostat åtskilliga hundralappar per... men det kan väl inte stämma. Mobilt internet, står det tätt svart rakt ner i en spalt som sträcker sig över flera sidor, liksom asfalterad. Ett fåtal ören varje gång, väldigt många gånger. Per dag. Nu när hon tänker på det vet hon ju, jodå, kolla mailen via mobilen har blivit hennes nya nervösryck. Meningslöst, men oförargligt. Nån liten ovana kan man väl få ha? Ynkas det. Varför ska jag aldrig få ha nåt skoj.
Det är inte något särskilt imponerande nyårslöfte och hon håller tyst om det, men hon menar allvar. Om man verkligen vill är det ju bara att bestämma sig, det är en fråga om karaktär. Jamen det är väl för fanken bara att låta bli, stoppa telefontummen i fickan, bit på nageln, ta en cigg, nej visst nej, ingen cigg. Andas. Andningen. Tänk en tanke färdigt då istället, som omväxling. Vad händer om man inte, absolut ingenting.
Det var ju det.
Ingenting. En till minut.
Och nu måste jag faktiskt. Och nu har jag varit duktig så nu får jag. Och dethär är skillnad för det gäller jobbet. Och nu, när jag vant mig av med det och inte längre känner att jag måste, så är det en annan sak.
Och jag är en såndär som är för lat att ändra på mig, och det är ju inte som om jag söp ihjäl mig eller nåt, och några hundringar har jag väl råd med, och det skadar ju ingen annan, och nåt litet roligt vill jag faktiskt unna mig.
Och förresten märks det ju inte ens. Med autogiro.
Papperet går i återvinningen.
Utmaning: Skriv om avhållsamhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kul variant på temat avhållsamhet :-)
Bra skrivet!
"Och jag är en såndär som är för lat att ändra på mig", blä, är rädd för att igenkänningsgraden är lite för hög på denna :-)
Det är så roligt för Svenskan har en artikelserie om hjärnans belöningssystem, och hur man resonerar, och hur ofta man säjer: Det här är jag värd.
Och så hade det liksom räckt med den här texten.
Särskilt slutet, det skadar ingen annan och pappersåtervinningen.
Glad i det du skriver, så eget och bra.
Först tyckte jag det var ovanligt lamt men sen insåg jag att du gjorde en genomgripande belysning av missbruksbeteende i denna korta text. Allt är inte beroendeframkallande i sig men allt kan missbrukas!
Vet precis vad marmoria menar, först känner jag inte riktigt igen dig - och sen är du där :D och jag blir så nöjd, så nöjd. Mina tankar far till bloggandet, skrivandet... Tur jag inte har inte har gjort internet på mobilen till en vana. Sms är illa nog, det där med tummen, och löftet i tysthet, hm ;). Bra, bra!!!
Skicka en kommentar