tisdag 2 mars 2010

Framåt, nedåt

Du kastar dig fram.

Du kastar dig framåt, nedåt.
Din egen hunger, den vilda, odöda,
dess viskning hetsar dig galen, förstörd, förstörande.

Du kastar dig hals över huvud,
du krossar dig ut ur ditt eget heliga
in i hennes,

Det i det varma mörkret ännu burna,
det späda, före längtan
slits ut i dödsljuset

Det är förstört.
Det är bara grus kvar. Du har krossat. I händerna har du
Inget, det som är värre än ingenting
Det döda du inte ens får sörja, omänniska

Hungerförtvivlan kastar sig om
för att sluka det sista.
Låt den inte.
Stanna i stoftet, det brännande ljuset.
Låt dig.

Utmaning: Skriv om att plundra

7 kommentarer:

Betty sa...

Jag gillar din text. :)

http://tittelina.blogspot.com sa...

Dramatiskt, vet inte om jag förstår men tycker om hur du lägger orden!

Anitha Östlund Meijer sa...

Håller med Ethel och måste tilägga att jag speciellt fastnade för ordet omänniska som sätter fart på min hjärna

Anonym sa...

Stark, hetsande, tempo, kraft.
Puh, häftigt.

marie ettanbo sa...

Fängslande text som eggar mina tankar

marmoria sa...

Abort? Missfall? Är jag ute och cyklar? (behöver inte veta) Förstummande text.

Y sa...

Du skriver så att jag ryser. Och bara vill krama om!!!