I djuphavsmörkret. Stjärnlös rymd, en utochinvänd evighet.
Där ljus aldrig funnits. Allt djupare, drömlösare. Dödsfostervatten.
Omöjligt, grundfrämmande liv. Embryonala, osannolika, osedda.
Kommer aldrig att födas. Linjetunna, skälvande.
Det finns vibrationer, rörelse, det finns lukt. Av bytets ätlighet,
vaksamhet. Smekande hinnor, hud, blekvitt, mjukt.
De som äter, och de andra, de som skingras. En ögonblicksrörelse, snabbare än skräck, före den, och så ingenstans. Återigen dold under, bakom. Vajande, väntar.
Urcell, vägg som delas, det finns ingen tid,
en oändlighet av ingenting, av inget ljus.
Varelser som är bara ögon, blinda, allt större.
Benutspända, onämnbara. Ur en dröm, omöjlig att minnas.
Utmaning: Skriv om att blekna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Satt och försökte tolka men kom inte på något tillräckligt bra för att våga skriva det här.
Dödsfostervatten förresten, kanske världens äckligaste ord
Läste inlägget om surdeg också. Väldigt fyndigt och roligt!
Suggestiv text vill jag lova! Lämnar inte mig oberörd.
"Ur en dröm omöjlig att minnas". Ja, och ändå bär vi med oss fragment av drömmen, men hittar inte ord, hittar inte bilder, kan inte ta på känslan... Du sätter verkligen igång min tankar när jag läser. Och som jag tycker om det!!! Som jag tycker om :)!
Skicka en kommentar