Att ha sönder en väl fungerande människa: dela henne i egenskaper, somliga användbara.
Att längta efter något annat och inte veta om det. Pappa, är du verkligen där, är jag verkligen här, skulle hon kanske ha sagt om hon hunnit bli så tydlig innan hon blev otydlig.
Det hon gjorde nådde fram, tände liv i hans blick bakom trötthetshinnorna, så gled han undan och ifrån henne, det var alltid så.
För att rädda honom kvar försökte hon bli mer, göra mer av det han tyckte om, det roliga, det kloka, men det var för lite, varje gång. För fattig att köpa honom fri.
Utmaning: Skriv om en användbar egenskap
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Den här har jag missat, trötthetshinnorna och slutmeningen För fattig...
Strålande.
Och det tidigare inlägget om Ugj var roligt på det sätt jag uppskattar. Smart humor.
Fin text, berörde mig. Du är riktigt bra!
Skicka en kommentar