Frågan om var jag kommer ifrån är svårast. Jag har nog blivit bra på undanmanövrer.
Visst har jag ett ursprung som alla andra. Det är ingenting märkvärdigt eller ovanligt med det, och jag borde väl egentligen bara säga som det är.
Men det är som om de vill åt något annat. Något som är heligt för mig, glaspärlor för dem. Som om de objudna och bullerskrattande stövlat rakt in, vräkt sig ner framför teven, slagit på femman, tänt en cigg och bett mig ta en öl ur kylen, älskling.
Jag talar gärna om mitt namn, och vad jag gör kan var och en se när jag gör det. För övrigt tror jag kanske att det är en tystnad omkring mig.
Jag vill att den ska vara varm, rymlig, lugn. Och kanske en dag att någon vill lyssna med mig. Hellre än att fråga.
Utmaning: skriv om något ursprungligt
lördag 14 augusti 2010
lördag 7 augusti 2010
Omöjligt
Allra omöjligast är det alldeles innan. Papperets hjärtklappande tomhet, den egna. Den avgrundshisnande balansakten mellan före och efter, möjlighet och verklighet.
Sällan är ensamheten så naken som då, man är ännu ett själlöst föremål bland andra. Jag, stol, bord, papper, penna, golv, tekopp, fönster, grå himmel, fönsterrutans glesa gråt, regndroppsviskande lövträd. Kanske väntar vi på att infogas i mening och berättelse. Kanske lever var och en bara sitt eget inåtvända icke-liv. Sover sin avskilda, drömlösa sömn.
Pennans envisa livslinje, dess vacklande hotande möjlighet till splittring och sammanhang. Det oåterkalleliga i att vakna, att låta sig väckas; just såhär blev det. Miljoner möjliga universa förlorade, fången i ett enda.
Snart. Snart. Nu.
Utmaning: Skriv om att skriva
Sällan är ensamheten så naken som då, man är ännu ett själlöst föremål bland andra. Jag, stol, bord, papper, penna, golv, tekopp, fönster, grå himmel, fönsterrutans glesa gråt, regndroppsviskande lövträd. Kanske väntar vi på att infogas i mening och berättelse. Kanske lever var och en bara sitt eget inåtvända icke-liv. Sover sin avskilda, drömlösa sömn.
Pennans envisa livslinje, dess vacklande hotande möjlighet till splittring och sammanhang. Det oåterkalleliga i att vakna, att låta sig väckas; just såhär blev det. Miljoner möjliga universa förlorade, fången i ett enda.
Snart. Snart. Nu.
Utmaning: Skriv om att skriva
tisdag 3 augusti 2010
ofödd
Då såg jag inte,
blev bara rasande och stum, som du
Nu ser jag fosterhinnan
hur du ännu kämpar för att födas
Ansiktet ännu oformat,
orden urgamla, vingklena fågelungar
skälvande i ljuskylan
Om jag kunde värma
dina späda blå lemmar
vid min sorg
Utmaning: Skriv om att födas
blev bara rasande och stum, som du
Nu ser jag fosterhinnan
hur du ännu kämpar för att födas
Ansiktet ännu oformat,
orden urgamla, vingklena fågelungar
skälvande i ljuskylan
Om jag kunde värma
dina späda blå lemmar
vid min sorg
Utmaning: Skriv om att födas
måndag 2 augusti 2010
Denna tid har jag fått. Sekunder, år.
En oviss rymd. En tyst, varmdoftande sommarnatt.
Kanske är det ett slut min hand trevar efter,
för att veta. Här. En början.
Trevandet en bruten, vilsen röst
som tystas i den varma luften,
och spegelvattnet vilar i det sammetssvarta.
Är en orolig skugga med mitt Var, när, hur
Medan natten väntar, som ett väldigt öra
ett andlöst, lyssnande Att.
Utmaning: Skriv om begränsning
En oviss rymd. En tyst, varmdoftande sommarnatt.
Kanske är det ett slut min hand trevar efter,
för att veta. Här. En början.
Trevandet en bruten, vilsen röst
som tystas i den varma luften,
och spegelvattnet vilar i det sammetssvarta.
Är en orolig skugga med mitt Var, när, hur
Medan natten väntar, som ett väldigt öra
ett andlöst, lyssnande Att.
Utmaning: Skriv om begränsning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
