Den skönhet som nu kan finnas
i det som är
just så som det kan vara

Att aldrig riktigt lyckas krångla sig in i verkligheten.
Att ändå fäkta lite håglöst i riktning
mot godtycklighetshinnan ibland,
Idag. Igår. En annan dag,
och någon dag utan nummer och namn,
som alla ryms inom samma blinda, mjölkvita evighet.

Och att ibland råka lyckas karva sig ett hål
med skarpa, bläcksvarta bokstäver i slumpvald svärm
En reva, ett sår.
Förvåningen då.
Vid den plötsligt kalla vinden
från utomskärs.

Rörd

Bergatrollet i mig vill vända sin skrovliga klippsida mot dig,

Din tunna hud, din halvt bortvända blick.

Rösten som söker stadga, skälver och bryts.

Hör gråten i din andning.

I det gråa berget

Kvicknar ådror av rödaste guld.

Du är mitt liv, du räddar mitt liv.

Du är den starka.

Lyfter inte blicken högre än skjortknappen
Tittar inte mer än trettio grader sidledes
Andas inte djupare än till sjätte revbenet
Talar inte högre än krukväxterna
Syns inte mer än saltkaret
Faktiskt mycket praktiskt
Funkat fint hittills

Timmar, dagar. Händelser.
Enstaka ord i min berättelse.
De flyger i flock, inte i sträck.
Jag läser dolda mönster och meningar
Som en gumma spår i teblad.
Absurda nonsensrader,
sofistikerad dramaturgi,
nånting däremellan,
samt båda på en gång.
Är för liten, för nära. Ser bara kaos.
Är själv ett ensamt ord
som skrivs just nu.

Skrivpuff: Undanskymd

Existentiell bakläxa:
Sanningen är en rätt kärv och spretig liten växt
som bara kan leva i öknen.
Snårig, enslig, sträv.

Fortfarande.

Sanningen är också källsprånget,
där det kalla klara vattnet väller fram,
där du svalkar dig ur glömskan,
dricker dina ögon klara.

Sedan.

En övervuxen dörr i muren
på glänt, skimmer över regnvåt asfalt
går nästan förbi
Går in: ett tomt ljust rum
Där är jag
när min röst är så lugn
så lågmäld
att jag hör mig själv

Skrivpuff: högljudd

Alla snuvade hjärtans dag

I snuvans tid. I februari.
Närmare bestämt, den fjortonde. Alla hjärtans dag.
Alla. Inte bara de sammanhängande.
Även frikopplade hjärtan göre sig besvär.
Hjärtan i parti och minut, alla ska med.

Också det avskilda hjärtat
Det fladdrande, pickande, skygga
Den trånga bröstkorgens burfågel
med vingarna ännu raspande mot revben
med strupen ännu stum
Hon svingar som en svala,
en vacker dag, en annan dag
en annan senvinter i sönderfall
I snuvans alldagliga högtid.

Skrivpuff: Snuvig

Redan

Vaknar, tyst tom morgon
alldeles oanvänd
Tankar står och trängs i skränig skock
redan råmande i gryningsdimman
Blanka mörka ögon: se oss, hör oss, mata oss
Som vi har längtat hela långa natten..

De får vänta bräkande vid grinden
Tillsammans med den olästa eposten,
med gammal disk
och påstridiga villkorssatser
upp till sina knotiga, trampande knän

Ser ut i det ljusnande grå
väntande på inget alls
bara en liten stund till

Skrivpuff: Redan

Resa

Att åka tåg. Att drömma.
Världen skiftar utanför, ett försvinnande virrvarr av främmande färg och form.
Landskapet är djupt försjunket i sin inre dialog. Jag ägnas på sin höjd en artig sidoblick, men bjuds aldrig in i det ständigt pågående, mumlande samtalet. Oss lador emellan. Såhär kyrktorn till ekdunge. Från en ko till en annan.
Också min tanke är fri, flyktig, rotlös, lugn. Söker inte fäste eller spegelbilder.
Förskonad från sig själv, i fred med sig själv.
Huvudet vilande mot ryggstödet.

Skrivpuff: Resa bort

Jag är inte sån, helt enkelt

Där satt vi, hela kvällen igenom, din Gunnar och jag, och jag sa inte ett ord. Inte ett ORD! För jag är inte sån, helt enkelt. Det är bara inte jag. Du kan lita på mig. Du och Lasse har ju bara träffats ett par gånger, knappt. Och du kommer ju själv att berätta när du är redo för det, eller hur. För du är ju inte sån, helt enkelt. Joo, det har jag vetat så länge jag känt dig, och det börjar bli ett bra tag nu faktiskt, eller hur? Tänk, jag minns dendär dagen som om det var igår, han sa "ja" och såg på dig som om han inte kunde tro att det var sant, att något sådant skulle kunna hända honom, och hela kyrkan bara GRÄT, då tänkte jag att han verkligen hittat den rätta, henne kan han lita på, hon kommer aldrig att såra honom, och då var jag så stolt över att känna dig.. Joo, säkert! Och ni var så vackra tillsammans, så unga och.... Haha, ja. Nä, vi är ju inte det, nån av oss, men det är insidan som räknas säger dom ju. Även om Gunnar faktiskt är otroligt stilig fortfarande måste jag säga. Ja du ser det ju inte på samma sätt som ser honom varje dag, ja inte just nu förstås, men i juni är du ju hemma igen, det går fortare än du tror ska du se. Men i alla fall, jag tänkte igår att han verkligen är en otroligt attraktiv man fortfarande. Ja alltså missförstå mig rätt. Inte jag naturligtvis, aldrig i livet. Men jag menar att han kan väl inte undvika att få erbjudanden, särskilt inte i det jobbet, med en massa sånadär tillställningar man måste gå på jämt. Men han pratade bara om dig. Att det finns bara du. Att sen ni träffades har det inte funnits någon annan. Att han förstod att dethär var ett fantastiskt tillfälle för dig och att han aldrig velat hålla dig tillbaka för allt i världen, och att han verkligen förstod att du inte hade tid nu att höra av dig så mycket. Men att han litade på dig. Och på mig också förstås. För att jag snackar inte, sa han, det vet alla, det vet ju du också. Det vet alla. Jag är inte sån, helt enkelt.

Du, vännen, underbart att prata med dig, men jag måste sluta nu. Ska träffa en person. Lite spännande, ja. Nygammalt kan man säga. Jo.... Du jag berättar mer en annan gång. När jag är redo ja, haha. Puss puss, hörs snart!

Skrivpuff: Skvallra

En i mängden

Käre Gud. Detdär jag alltid bett om. Att få höra till. Få vara en del av den månghövdade, samsjälade massan. Få ge upp min ynka särskildhet och få ner rötterna ordentligt i något större, varför inte i Dig. Det är alltså fortfarande aktuellt. Det går fint att sätta igång närhelst det passar Dig.

Och Gud. Dendär andra grejen. Om Du kunde rädda min eviga, sanna, särpräglade själ också så småningom. Från självupplösning, glömska och andligt förfall i detta allomfattande, underbara och outhärdliga gruppdynamiska experiment med livslångt obligatoriskt deltagande som Du, ursäkta, ibland verkar ha satt igång enkom för att kunna slå Dig på Dina gudomliga knän av skratt tillsammans med Dina outgrundliga medgudar. Det är på intet vis struket från agendan för min del heller.

Annars var det nog inget särskilt just nu.
Ser fram emot Ditt svar.
Hej!

Skrivpuff: Massa

Stresstålig layoutare of the soul sökes

Felsyftade sensationsrubriker.
Trasiga länkar, saknade bilder, glatt kväkande översättningsgrodor.
Om en sansad formgivare ville vara så vänlig och ordna upp satsbyggnaden, dispositionen. Inte minst ta tag i nyhetsvärderingen. Välja ut inte mer än tre bilder per uppslag, tydligt dimensionerade i fallande viktighetsordning, och placera ut dem smakfullt över sidlandskapet.
Så vore man tacksam. För då kunde man kanske andas lite mer ekonomiskt, samt beundra det nymornade snölandskapet med den lugna andakt det förtjänar.

Skrivpuff: Tidning