måndag 1 februari 2010

Östan om sol

Inte här.

Med bara fötter över fjolårsgräs
där luften är tunn, blicken stum

Inte nu, senare.

Timmar, år, utan rörelse
och utan kropp.
Ansikte som inte blir till-
självdött svar på oställd fråga

Annorland, östan om sol

där väntan är ljusgenombruten
där tiden andas, ovetande, stadig, orädd
eld utan rök, glöd utan aska, brinnande

där linden den grönskar så väl

Utmaning: skriv om ett lyckligt slut

4 kommentarer:

marmoria sa...

För att vara någon som hävdar att hon inte förstår sig på poesi, skriver du väldigt fina ordbilder! "Grönska väl" var det enda jag hängde upp mig på.

http://tittelina.blogspot.com sa...

Jag läser flera gånger för att kunna ta in allt. Vackert och annorlunda i Annorland.

marmoria sa...

Sv: det ursäktar mycket! Förlåt mitt litteraturhistoriska tunnelseende... eh.

Anonym sa...

Vill gärna ge en klok kommentar, men i min poesiovana så har jag svårt att skapa bilder i mitt huvud. Det som ploppade upp i min värld var märkligt nog MountEverest-bestigande icke-rutinerade över-rika människor som gett sig på berget och dött och frusit fast på väg upp eller ner.... men där grönskar inte linden så väl... kan till och med jag förstå :-)
En bit i från din bild, va (ler, ursäktande)! Där ser man hur olika man tänker.

Tack för kommentar på mitt "lyckliga slut". HÅller med dig igen faktiskt - den funkar, bättre och intakt, med att ta bort sista meningen. Den stör faktiskt mest som lite "skrivande på näsan" av läsaren, kan jag känna själv i efterhand.