Niagarakaninen

-Gumman, nu är det så att alla vuxna inte... Vad sa du att farbrorn sa för nånting?

-Vilken farbror? ICA-farbrorn?

-Nej, inte han, farbrorn som stod och tittade på kaninerna med dej när du var i djuraffären, medan jag var inne på banken, alldeles nyss? Han som gick precis när mamma kom. Vad sa den farbrorn till dej?

-Jo först när jag stod och tittade på den stora tjocka med väldigt lång päls, niagarakaninen, då frågade han om jag tyckte om kaniner, för det gjorde han. Och så frågade han om jag var ute på vift alldeles själv. Mamma, hur är man på vift?

-Det... det är när man är ute på äventyr. Eller bara är ute och går. Vad... vad sa han sen?

-För jag trodde att vift var en såndär liten flagga med pinne och jag sa inget alls då för jag förstod inte. Och då frågade han var du var nånstans, och jag sa banken, och då sa han att då kommer du väl snart. Och då sa jag ja.

-Ja... vad bra. Och vad hände sen, var det då han gick?

-Nej det var precis först. Men mamma han var jättesnäll och ville också titta på niagarakaninen. Och så frågade han om jag trodde att kaninen kände sig ensam för den är ju alldeles själv i buren, och vi tittade tillsammans och då kände jag att han luktade lite konstigt. Som pappa luktar ibland fast mycket mer. Och så sa han att han också hade kaniner, flera stycken som också hade jättelång päls och att den var alldeles mjuk, och han sa att dom heter gåra-kaniner och inte niagara-kaniner, mamma, heter dom det?

-Sa han att han hade kaniner? Hade han dom hemma hos sej?

-Ja flera stycken tillsammans i stora burar så att dom inte blir ensamma. Och att man fick ta ut och klappa dom, han sa att hos honom var det inte som i djuraffären, där kan man bara peta lite genom gallret fast det får man inte heller och jag petade bara pyttelite. Och så sa han nåt mer men det hörde inte jag för då såg jag genom fönstret när du kom. Och jag blev glad och vinkade, och så pekade jag på dej och så sa jag "titta där kommer min mamma!", fast då hade han redan gått och han sa inte hejdå eller nånting. Mamma, om jag hade en kanin, då fick jag väl ta upp den hur mycket jag ville? Och jag skulle VISST komma ihåg att mata den, jag är mycket större nu.

-Gumman... vi har ju... du är...

-Jo, det skulle jag visst det! Jag lovar, jag VET att jag skulle det. Och förresten har pappa sagt att om jag bodde hos honom skulle jag kunna få ha en kanin.

-Har pappa... Vännen, hör här, lyssna bara på mig först. Först ska jag bara säga nånting jätteviktigt, jag vill att du lyssnar, och det är inte om kaniner och inte om pappa. Hör du på vad jag säger? Det är inte alltid man kan se skillnaden utanpå folk. Gumman, hör du på mej?

-Mmm. Aj mamma, inte så hårt, jag hör ju på. Vadå för skillnad? Vad är det man inte kan se?

-Förlåt, vännen. Men hör nu, det är såhär. Jag har ju sagt till dej att om du kommer bort ska du alltid säga till någon vuxen, så hjälper dom dej att hitta mej igen, eller hur? Att du inte ska vara rädd, för det finns alltid nån vuxen som kan hjälpa dej så att du kommer hem.

-Mm. Som på IKEA en gång när dom ropade på dig jättehögt i hela högtalarna och så kom du.

-Precis. Och du kommer du ihåg hur snäll hon var, flickan som hjälpte dej då? Men det som är viktigt, det jag skulle säja, är att alla vuxna inte är såna. Du vet dom som sitter och dricker öl där på bänkarna utanför tunnelbanan och ibland pratar dom och sjunger ganska högt, dom skulle du ju inte gå fram och be om hjälp om du hade kommit bort, för dom är du lite rädd för. Men så finns det såna vuxna som ser ut alldeles som vanligt, som pratar som vanligt, men inuti är dom inte snälla, fast dom kanske säjer att dom är det. Förstår du?

- Ja... men...

- Så eftersom man aldrig helt, helt säkert kan se om en vuxen är... snäll på riktigt, ska du inte prata så mycket med farbröder som kommer fram och börjar prata med dej, förstår du? Och aldrig, aldrig följa med dom nånstans. Även om... Hur många kaniner dom än säjer att dom har. Eller godis eller vadsomhelst. Förstår du?

-Ja. ja mamma jag förstår. Men mamma...

-Ja?

-Ibland känns den. Skillnaden.
Och mamma, jag ÄR faktiskt mycket större nu. Än jag var för jättelängesen när jag var för liten.

Utmaning: skriv om att se skillnaden