Hon brukar helst vilja döda sina drömmar själv
Kväva dem späda, utan åthävor.
Nu är den där.
Född mellan natten och morgonen
Innan ljuset mellan is och himmel
som ett spår löper fram
Skör och klar
en ishinna, ännu osedd
Ännu inga ord
Att bevara sin dröm från sig själv,
sin egen ostadighet
I en skyddad värld inom världen, värnad och värmd under snön
hemligspirande, tyst
Utmaning: Skriv om att vara insnöad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag brukar aldrig kommentera dikter, för jag förstår mig inte på poesi, men den här tyckte jag mycket om.
Skicka en kommentar