Hos farmor och farfar fanns en mangel i källaren. Den stod i hörnet under källarfönstret, som släppte in nog med ljus för halvskum källardager. Jag har inget minne av tända taklampor i det rummet.
Mangeln var farlig, för där kunde små fingrar komma i kläm. Att hjälpa farmor att vika och sträcka de fuktiga lakanen var roligt, men sedan fick jag inte hjälpa till mer. Efter många förmaningar vågade jag knappt ens snudda vid mangelduken, och jag kommer ihåg att hotfullheten sträckte sig en bra bit ut i rummet. Om mangeln var påslagen eller avstängd gjorde ingen skillnad, jag höll mig noggrant utanför dess kraftfält av farlighet.
I en minnesbild- som lika gärna kan vara dröm eller fantasi- står jag på tröskeln till källarrummet och ser in i eftermiddagsdunklet, bort mot den mörka skepnaden under fönstret. Jag måste ha tassat nerför källartrappan utan farmors vetskap, som om den den respekt hon inpräntat i mig lämnat ett avtryck av lockelse. En maskin som kan vara farlig även på strömlöst avstånd måste helt visst vara något mer än bara en maskin; en levande, kraftfull varelse med tyst och manande röst.
Dragningskraften kändes tvärs över rummet, ända fram till tröskeln där jag stod. Jag tror att jag tog ett eller annat prövande steg bort från dörröppningen, kände trygghetsbandet sträckas, nästan vågade ett steg till, och sedan blev stående i halvdunklet. Efter en stund vände jag och smög tillbaka uppför källartrappan.
Att krypa ner mellan svala manglade lakan öppnar än idag dörren till farmorsvärlden.
Det och börsnoteringarna på lunchekot.
Utmaning: skriv om lakan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mycket fint. Kanske upprepat någon gång för mycket att mangelns farlighet är riktad just mot henne... jag blir petig bara för att det egentligen inte finns något att anmärka på.
Håller med Marmoria, gillar dessutom avslutningen med det prosaiska lunchekot och börsnoteringarna. Och manglar, brrr, det är mycket stephen king över dom, men du lyckades med dina egna bilder, bra, bra.
sånt som andra säger är farligt har alltid lockat ;-)! Gillar berättelsen, den är härlig!
Faller verkligen för meningen/stycket med delen: "som om den den respekt hon inpräntat i mig lämnat ett avtryck av lockelse - - -" Underbart!
Tack för dina kloka kommentarer på min text. Rodnar lite då jag därmed uppmärksammar rena grammatiska knas (bl.a. svävandes) som jag inbillar mig att jag i alla fall i en tidigare språkmedvetenhet hade känt själv var fel. Tar till mig alla kommentarer, behöver just nu upptäcka vad jag slarvat bort språkligt för att bli stabilare eftersom. Men så kul det är att skriva igen :-) !
Skicka en kommentar