Högerknut, vänsterknut, fem, sex, sju.
Den minsta ljusblåa pärlan ryms inom bandets form. Sedan den större, djupblå av frostigt glas, den vill vränga sig ur. Och höger, vänster, elva, tolv, och börja om. Höger, två.
Och månvitt pärlemor på det grova, svarta. Guld, och frostblått. Fingrarna går av sig själva, tankarna kan ströva fritt, men de har sin rot i svart, blått, höger, vänster, åtta, nio. Rytm och rörelse blir form och följd, en bön, ett radband.
Att grubbla en timme tar en timme. Borta är den, spårlöst.
Att grubbla och knyta en timme tar visserligen också en timme, men lämnar spår. I svart, guld, vitt, blått. Några trådtankar har fångats in, är nu stadigt inknutna i ett stycke verklighet. Blir aldrig mer helt sig själva, deras cirklar är ohjälpligt rubbade.
Om de skulle påstå något annat- beviset bär jag kring handleden. Det hände något alldeles nytt. Här är det. Guld, blått.
Utmaning: Skriv om att skapa med händerna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
hej läser din text , mycket bra beskrivet om tid och skapande.
Gillar! Tycker väldigt mycket om att handarbeta och detta känns lite som en hyllning till det. Handarbete är så mycket mer än just bara det, något mentalt. Du sätter ord på det så bra! Fin fint skrivet!
En fin tolkning av skapande
Pärlorna, färgerna, formen, bönen och radbandet. Jag är så där i tanken, leker med mina pärlor, eller ibland med mina pärlemoknappar, just så :)
Väldigt vackert. Jag hade velat skriva detta... Trådtankar, vackert ord. (Förlåt, mina kommentarer blir ibland långa...)
Ps. Tack för att du såg. "Låter dig gå.. Ber att du gör mig hel" var exakta kärnan. (Kanske därför det slog an....;))
Du är helt enkelt underbar.
Jag tycker om rytmen, den som inte är alldeles tydlig, men som känns när man läser (och jublar).
Att grubbla en timme tar en timme. Ja, jösses.
Hallå... saknar dig :)
Vet du, jag saknar dig! Och dina texter. Hoppas allt är ok. Kram.
Skicka en kommentar