Den är den spegel du aldrig sett.
Men du vet. Att det är ditt eget ansikte,
det allra första,
som göms i skuggorna.

Den är en lysande sten,
gömd din hand.

Den är det du ännu inte är,
Den är den sköra, starka rösten som kallar, som inte tystnat.

Att inte vänja sig.
Att hålla såret öppet.

Den är den djupa, klara sjungande tonen du nästan hör, alltid hör.

Den är en otröstlig glädje.

Utmaning: Skriv om något efterlängtat