söndag 4 april 2010

Stilla veckan

Det har varit ett par långsamma dagar i den östergötska vårgyttjan.

Åkrarna står blanka av smältvatten, med fjolårsgräsets darrande spegelbilder som hemliga skrivtecken djupt ur den kalla, svarta, vårdruckna jorden. Ännu för några dagar sedan låg snön, nu ligger marken blottad under den bleka himlen.

Vi promenerar längs småvägarna, förstrött samtalande. Tystnaden fyller ut, vi lutar oss mjukt in i den, lämnar över till grusrasslet, bäckbruset, sorlandet under glastunn is. Doften av kåda är klar och varm, drivs fram av solvärmen ur timmerhögarna som gömmer den sista, grovkorniga snön.

Kvällarna är redan ljusare, men natthimlen är ännu en vinterhimmel, svart och stjärngenombruten. Vi står med vuxenstela nackar och famlar i rymddjupet efter barndomsvännerna. Orion. Stora och lilla björn. Och de undflyende, skyggt skimrande Plejaderna, tydliga bara i synfältets utkant.

Över bordet, invid kakelugnens sprakande värme, mellan vinglas och tekoppar, kvicknar samtalen till liv. De växer sig starka och rörliga, men förblir ändå inneslutna i samma lugna, glödupplysta rum. Det är svårt att bryta upp, vi vill stanna kvar i värmen, utanför tiden. Går till sängs först fram på småtimmarna. Nätterna blir korta.

På morgnarna är jag den första som går upp. Kokar kaffe, gör upp eld på gårdagsglöden, dukar fram. Sitter sedan med kopp, bok och katt medan köket blir varmare. Ser ut.

Och hur det i våren, pånyttfödelsen, uppvaknandet, kan vara en sådan skärande sorg. Jag förstår det inte.

Utmaning: Skriv om glöd

5 kommentarer:

Genyvy sa...

Väldigt fint. Mycket liv, geografi och lugn.

Y sa...

Stilla veckan... underbart. Jag vill vandra när jag läser. Och sista strofen - ja, just så, förstår det inte!

(Ang mitt, tack :). Funderade på ledord, men det blev så personligt att det inte gick, fick bli så här istället, naket men säkert obegripligt för utomstående. Ibland behöver man ju skriva bara för att bli av med liksom... ;)

Beppan sa...

Vackert! Mycket målande beskrivning.

marmoria sa...

Urvackert! Så närvarande, så betraktat, så sant. "Tystnaden fyller ut, vi lutar oss mjukt in i den, lämnar över till grusrasslet, bäckbruset, sorlandet under glastunn is"...

Viffla sa...

Du skriver så himla vackert att allt stannar av. Kom hit snart! (t.ex. helgen 23-25e då moster S med familj kommer och ska se grease.)

Tycker
den dunderkreativa systerdottern