Att aldrig riktigt lyckas krångla sig in i verkligheten.
Att ändå fäkta lite håglöst i riktning
mot godtycklighetshinnan ibland,
Idag. Igår. En annan dag,
och någon dag utan nummer och namn,
som alla ryms inom samma blinda, mjölkvita evighet.

Och att ibland råka lyckas karva sig ett hål
med skarpa, bläcksvarta bokstäver i slumpvald svärm
En reva, ett sår.
Förvåningen då.
Vid den plötsligt kalla vinden
från utomskärs.