Dagen ändar skymningsblå.
I ljusöarnas stränder skymtar perrongvägen
på sin tysta färd mot annorland.
Stationshusets flacka fönsterblick
djupnar av speglad himmel
och oställda frågor.
I ett annat universum
följer ett annat själv
Ett bortglömt minne av en älskad röst,
en plötslig namnlös längtan,
rafsar ihop sitt pick och pack
och tar sig an resten av sitt liv
med Nässjö som alltings början.
Det jag som är här
fortsätter söderut, vinterut,
mot advent
och ett blåare mörker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Oh så fint. Hoppas du kommit tillbaka för att stanna.
En sådan vacker text! Den blå färgen följde med rakt igenom vid läsningen.
Den namnlösa längtan och Nässjö som alltings början. Och den fina, manande rytmen. Försvinn inte nu. Tack.
... oställda frågor ....
Väldigt fint :)
Oj. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag hade glömt att längta efter dina texter! Förlåt. Du var borta så länge.
Skicka en kommentar