Jag sökte över berg och dal
den stig som bar dig hän
i mörka skogens pelarsal
jag sökte dig, min vän
Jag lyssnade mot havets slätt
med längtan i mitt bröst
och vid min kind rör fjäderlätt
en skugga av din röst
Jag vandrade en evighet
med sorg i knuten hand
i lågans ljusa ensamhet
mot gryningsstrimmans land
att finnas
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Några minuter sen men värd att vänta på. Vackra små rader som ger solsken till min dag. Kunde inte låta bli att börja följa dig :). Skriv så det ryker, i tid och otid ;)
Vackert och skirt.
Ååå, slutet och gryningsstrimman! Och rytmen. Och.
Ruskigt bra! Rörd blir man också
Fint. Särskilt sista strofen.
vacker och melodisk text. Liksom böljande.
Skicka en kommentar