Att samla ihop det otillbörliga, ta det tillbaka. Det som har vältrat, vällt över bräddarna, igen. Spegelskärvor av jag, jag, jag, överallt, brutits sönder och splittrats, fastnar på vem som än. Och nu ska du ta dem alla, en och en, återigen, mellan fingrarna, ta var och en, känna igen och tyst lägga den där den bör vara. Helt och hållet innanför, och tyst.
De sjukskimrande sjunger igen, har fött sig själva igen, det är inte ditt fel och det är ingen annans fel, bara ditt. Och det är inte om fel, det är om att göra det, sträcka fram handen, fatta tag och rycka upp. Och blicken som blivit hemlös, som inte längre har rätten att, den samlar du inåt och nedåt, där arbetet är. Små rörelser. Bara det nödvändigaste.
Utmaning: Skriv om att ta tillbaka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar