Det är viktigt att avsluta, säger han. Att du gör ett val, att vi kan prata om det. Att du inte bara försvinner. Igen.
Han har förstås rätt. Hur kan man ha annat i så mjuka och följsamma byxor?
Den djupa rösten vacklar inte. Han är där han hör hemma, i de avslutade meningarnas värld. De rimliga slutsatsernas, de underbyggda beslutens, de ansvarsfulla handlingarnas, de besvarade frågornas. I bekväma skor och för årstiden förnuftiga kläder, med termos, filofax, semesterplaner och idel uppriktiga avsikter.
Ja, säger jag, strax innan tystnaden tar initiativet.
Det är ju det, du har rätt. Jag hör av mig.
ett avbrott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Gillade mycket!
Älskar texten. Du lägger "saker" på plats med den elegans och finess. Läste med andakt efter nio(?) månader av tilltagande oro..,. Tack för att du finns!:-)
Helt underbar.
Härligt att du lyckas säga så mycket med så få ord. Jag älskar formuleringen om byxorna!
Anna Är Uppstånden! Ja, hon är sannerligen uppstånden! "Hur kan man ha annat i så mjuka och följsamma byxor?" Må hon ej lägga sig till vila igen!
Byxorna! Jisses.
O, Anna! Dom följsamma byxorna! Skriv. Skriv alltid.
Skicka en kommentar