lördag 30 oktober 2010

oktober

Styrkan att vakna från jorden
är ihåliga spröda fågelben
sviktande, spända att lyfta

strävbågar skjuter uppåt,
möts motvilligt, högt i valvmörkret
bär bågspända
seklers marmortyngd av minnen

Blicken som plötsligt lyfter, klarnar
kilar på spensliga insektsfötter
över iskall buktande vattenyta

Styrkan att låta ögat ljusna, dricka klart ljus
att låta vägen födas, steg för steg
att följa den tysta röstens längtansrop
i mjukt tomt rum

Nu när årets själ lämnar kroppen,
- som domnar, stannar, sjunker -
och skjuter fri mot stenblå rymd

Genom brinnande grensvarta lövverk
Klingar brusande berusning
nyfödd tidlös

utmaning: skriv om styrka

4 kommentarer:

marie ettanbo sa...

vackert språk, poetiskt

Drumalex sa...

Mycket vackert, njuter av det och känner inget behov av att tolka sönder texten.

Kalle Byx sa...

Stämningsfullt och vackert. Var tvungen att läsa flera gånger.

Ettie Bee sa...

Jag fick också läsa flera gånger, som Drumalex säger; dumt att tolka sönder. Vackert.