Övergångsstället

Dina åsikter hade börjat bli avskavda i kanterna. Urblekta, buckliga där limmet släppt.
Så då får man nu alltså vända sig någon annanstans för att få veta var skåpet ska stå. Men ingen kan peka med hela handen som du, färgglad, röststark och kantskarp, med dendär självklara slutgiltigheten i tonfallet.

Vi lät dig nog vara för att vi var bekväma av oss, för att vi inte visste vad vi skulle göra. Det var ju ingen av oss som verkligen kände dig, man visste ju om barn och barnbarn, att sonen var oduglig och hans dotter världens åttonde underverk. Men man visste det så som du låtit oss veta det; genom att snällt läsa de stiliserade, färgstarka skyltar du höll fram på given signal. Lat & Oduglig Son, i svart mot gul botten inom röd triangel. Vid hans hand, lydigt tittande till vänster, höger och så vänster igen, Ljuvlig Sondotter i pastellfärger och motljus.

Men efter begravningen var det som om skyltarna kom i oordning för dig; något hade hänt som inte lät sig motas med versaler och tydliga besked. Det enda vittnet förstod sig inte på bilar, därför åkte smitaren aldrig fast, du fick aldrig några svar.

Det tog ett par månader för din värld att gå sönder, vi var fega och handfallna. Nu är ditt rum jungfruligt renstädat, och din efterträdare kommer på måndag. Resterna av dendär brandgula klisterskylten är allt som skvallrar om dig. Knacka först.

Utmaning: Skriv om dekaler