Frågan om var jag kommer ifrån är svårast. Jag har nog blivit bra på undanmanövrer.
Visst har jag ett ursprung som alla andra. Det är ingenting märkvärdigt eller ovanligt med det, och jag borde väl egentligen bara säga som det är.
Men det är som om de vill åt något annat. Något som är heligt för mig, glaspärlor för dem. Som om de objudna och bullerskrattande stövlat rakt in, vräkt sig ner framför teven, slagit på femman, tänt en cigg och bett mig ta en öl ur kylen, älskling.
Jag talar gärna om mitt namn, och vad jag gör kan var och en se när jag gör det. För övrigt tror jag kanske att det är en tystnad omkring mig.
Jag vill att den ska vara varm, rymlig, lugn. Och kanske en dag att någon vill lyssna med mig. Hellre än att fråga.
Utmaning: skriv om något ursprungligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Något som är heligt för mig, glaspärlor för dem.
Bra mening du fångar essensen där.
bra
Håller med disco. Du skriver fint om att värna om sin integritet.
Igenkänning. Vissa vet ibland inte hur de riktigt ska förhålla sig till en annan varelse, innan den är etniskt bestämd... andra - de flesta - tycker bara att det kunde vara ett trevligt samtalsämne. Detta lärde jag mig när jag körde taxi för tjugo år sedan;)
Fint beskrivet!
Vackert. Sant.
Åh! Jag vill "krypa in" i detta. Som är lite som om det var jag. Den där tystnaden... Helt underbar text. Ja, helt underbar.
Och tack, oljemålning... det tänker jag bära med mig...
glaspärlor gillar jag känns så troligt och sant
Tycker mycket om den fundersamma tonen i din text.
En ovanligt mjuk text för att vara du, men så läser jag igen och det är den ju egentligen inte. Kanske är det rytmen som är mjuk, obönhörlig. Ihop med innehållet, mycket bra.
Tack för din fina, fina kommentar. En sådan som stärker. (Jag vet ju inte varför jag klottrar ibland...)
Och du, jag saknar också! Skriv ;)
Skicka en kommentar