söndag 7 september 2014

Ödla

Jag undrar om det kan vara så att det inre livet med (o)jämna mellanrum vränger av sig det yttre som ett urvuxet ödleskinn.

För nog skaver det. Börjar strama både här och där.
Man vill klia sig så fjällen yr, men kommer inte åt.

Kanske är det dags.
Kanske håller det på att hända.
Nu, snart.